Dålig planering måste vara en av de bästa egenskaperna jag har. På onsdag morgon klockan kvart i nio går min båt till Gotska sandön från Nynäshamn och imorgon lovade jag Pam att ta öppning i Farsta av någon anledning. Igår senast insåg jag att den öppningen skulle göra det väldigt krångligt för mig att leva upp till min plan att tvätta, packa och fixa allt sista dagen innan jag åker eftersom jag tänkte övernatta i Farsta igen sen på kvällen. Att åka till jobbet och sen tillbaka för att packa och sen tillbaka till Farsta igen för att sova känns lite sådär.. I samma veva kom jag alltså på att jag dessutom inte har hämtat tältet ute i Akalla än.. samt att tvättiden inte skulle kunna infinna sig på en bekvämare tid än klockan sju en måndagsmorgon(därför är jag vaken jusst nu). Suck och stön. Det verkar iallafall som om saker börjar ljusna i tunneln här och det mesta är redan fixat så att jag kan gå upp i lagom tid imorgon bitti. Trött blir man dock och lite irriterad över att man inte hinner se några avsnitt av Claymore, eller spela vare sig Silent Hill 2 eller Diablo.. För nu ska jag ner och kasta in tvätten på torkning.
Det känns dock som att det på något sätt är obligatoriskt att saker blir kaos innan man åker iväg, det enda jag måste göra nu är att planera ordentligt med resten av packningen så att det inte blir ett allt för tungt lass jag måste köra med mig dit då jag ska handla med mig mat och eftersom tältet redan väger sin beskärda del. Detta gör det dock tusen gånger skönare att komma iväg eftersom det bara är lugn och ro som väntar där borta… Gud så skönt…

Sedan gameplayvideon på Diablo III dök upp på nätet har ett par tre karaktärer i min omgivning blivit mer och mer intresserade av att ge sig in i historien och i visssa fall återuppleva Diablo II. Dessa tre karaktärer må vara Daniel, Mike och jag själv och där är jag den enda som upplever spelet för första gången, och även fast Diablo är ett minst tio år gammalt spel så är det mysigt att det fortfarande är så bra. Tillsammans har våran trio övergivit allt annat som är bekvämt i livet, umgänge, teckning och långa promenader i solskenet för att leva vårat sociala liv med varandra över Battle.net.

Jag har hört mina historier om hur upplevelsen var för min kära Daniel som jag egentligen kan tycka låter lite överdrivet ibland men det får mig ändå att kämpa och försöka vara kreativ minst en gång om dagen  genom att rita lite mindre teckningar lite då och då på mornarna innan man fått i sig frukost.
Det kännsdock inte som att tiden man lägger ner är lika motiverad längre. Däremot känns det betryggande att jag om en vecka lite drygt, kommer att åka iväg till Gotska Sandön i fyra dagar och därför inte kommer att ens vara kontaktbar via telefon. Då tar jag med mig akvarellfärger, ritpaper och pennor och hoppas på att samlingen här hemma får utökas något innan jag försvinner in i dimman en gång till.

Jag försöker att inte måla upp mardrömsscenarion redan nu. Det går bara inte så bra.

Idag fick jag ett sms av mamma där hon skrev att hon blev så glad för att jag började måla med akvareller att hon la in lite pengar på mitt konto, öronmärkta för mitt skapande. 2000 kr rikare är man och det är bara att knalla till kreatima och slösa! Fast jag sparar det nog till slutet av månaden isåfall, det skulle vara skönt att ha en sista slösardag för det sista lilla när den 25:e börjar närma sig! Då blir det till att handla maskeringsvätska och nya färger, penslar och kanske papper med lite mer tanke bakom!

Förutom denna goda nyhet så visade Daniel mig en trailer för Diablo III. Det gjorde mig sugen på att faktiskt ge mig in lite i dataspelsvärden och testa Diablo 2 bara för att vara beredd sen när spelet släpps.

Nyss ringde mamma och hon är i Stockholm och jag ska försöka hinna träffa henne innan Micke bestämmer sig för att komma hem till mig och hänga och förutom det har jag en tvättid nu klockan tio som jag skulle behöva hinna med också! Shiit vad det blev mycket på en gång helt plötsligt. Kul!

Igår tog jag en sväng förbi kreatima när jag ändå var i närheten för att köpa min nya grymma väska, med tanken att jag bara skulle köpa ett gäng nya akvarellpennor. När jag gick ut därifrån hade jag köpt en bok om kreativa tekniker i akvarellmålning, akvarellfärger, tre penslar och akvarellpapper.
När jag stod i kön till kassan tänkte jag för mig själv och undrade om det verkligen var en bra idé att lägga ut så mycket på ett spontanköp. Jag hade ju räknat ut att allt åtminstone skulle gå på mer än femhundra, och kanske var det bättre att gå hem en stund och tänka lite. Men när jag kom hem satte jag mig istället och målade och upptäckte hur kul det är med akvarellfärger! Desvärre blev det inte jättemycket tid över eftersom jag blev tvungen att gå och handla men jag hann med en snabb målning iallafall som förvisso lämnade mycket var att önska men jag har haft kul iallafall!
Efter maten gick jag och Daniel ner på innergården och jag ritade lite på fri hand. Något som jag verkligen vill börja göra mer. Jag lev inte helt missnöjd med resultatet heller så det kändes jättekul. kanske vågar jag ge mig in i nya tekniker också och inte bara bli fast i det avbildande blyertstecknandet. Dessutom slutar jag lite tidigare idag och Daniel får besök, vilket gör det lockande att sätta mig på Ritorno och teckna eller skissa lite. Nu måste jag kasta mig upp ur sängen här om jag ka hinna plocka upp efter mig innan jag måste dra.

Ja nu måste även jag, som så många andra som inte vanligtvis bryr sig om politik, inte enbart höja ena ögonbrynet, utan skrika rakt ut. Det har gått ganska långsamt för mig måste jag erkänna, och jag har inte riktigt varit den som har haft ork att sitta bänkad framför nyheterna för att suga in all information om vad som nu händer med vårat land, jag har faktiskt försökt att låta det gå förbi obemärkt, jag har _velat_ hålla för ögonen och låtsas som att det inte händer, att det inte är så farligt. Jag tycker ju om Sverige som det är, eller som det var och för vissa människor är det svårt att acceptera att saker faktiskt förändras och till det sämre, särskilt när man är i en så maktlös situation som den allmänna svenska medborgaren just nu.
Men tillslut måste man ju inse. Tillslut måste man ge upp. För det är så påtagligt och tydligt.

Våran vardag förändras inte, vädret är sig likt, vi möter fortfarande samma tomma ansikten på tunnelbanan påväg till jobbet, vi kommer fortfarande hem till samma lägenhet efter jobbet, så det var ju inte en så stor förändring? Det här kan vi leva med. - Nej det kan vi inte!

Bara så att alla som inte redan vet det så är det här fel. Regeringen gör fel mot oss jusst nu, de går emot våra regler och de trampar på våra gränser och det är farligt.
Regeringen ska vara någonting man kan lita på. Eller om man ska göra filmparalleller:

“People should not be afraid of their governments. Governments should be afraid of their people.”

Hur framtiden kommer att se ut nu när regeringen fått det här privilegiet att köra över oss vet jag inte, men vi har INTE sagt ifrån till FRA-lagen. Vi har INTE stått upp för våra rättigheter, för oss själva. Om det blir diktatur i Sverige så kommer de enda vi klandrar att bli oss själva. För vi gjorde aldrig något när vi hade möjligheten.

Idag ska jag gå ner på stan och köpa en ny väska, ser jag någon som delar ut flygblad så tänker jag inte gå förbi längre.

Nu är jag inne i perioden igen, perioden som försvinner såfort man erkänner den. Korta perioder av kreativitetsflöde, korta intensiva kickar av mig själv.

I Uppsala ritade jag min Dreambrother. Där hittade jag även en ko som kliar sin svans och två barn med näsorna pressade mot varandra från förra året. Idag ritade jag ett par jeans mot en vägg och en reggaesångerska som båda var samma person. Jag fick öppna pärmen där jag förvarar min minsta bror Johannes, två bananer, folk från tunnelbanan, en naken kvinna och mig själv som barn med rabarberblast på huvudet och försiktigt stoppa ner allting i plastfickorna.
Tänk om mitt hem skulle brinna ner tillsammans med det här. Jag inser att det är ganska värdefullt.
Mitt nästa inköp borde bli en scanner. Men istället kommer det att bli kläder, mat och kanske fler pennor.
Om en timme är det dags att styra kosan mot Farsta igen. Jag önskar att jag hann göra mer. Att jag unde få finnas kvar i mitt kreativitetsrus hela dagen, men nu ska jag dra och köpa nya spel.
Jag testade förresten visst MGS4 i Lördags. Typiskt killspel.

När det är sol ute verkar det som de flesta inte har en tanke på att sitta inne och spela spel längre. På Game blir det tommare än vanligt och speciellt på Drottninggatan får man kämpa några extra varv för att få butiken att gå runt. Själv måste jag säga att jag tycker att jag har spelat lite mer frekvent än vanligt nu när sommaren hoppat igång, men det har nog mer att göra med att möjligheterna har blivit större nu när jag har börjat hänga hemma hos Micke i Farsta där de flesta spel och de flesta konsoler finns. Bekvämt nog behöver jag inte känna som att jag utnyttjade honom för hans resurser, nej utan mig så skulle nog 50% av alla spel han köper stå oöppnade hemma hos honom och han skulle bara sitta vid datorn med antingen WoW eller AoC. Så vi kan faktiskt se oss som vänner snarare än något annat.
Under sommaren har jag nu därför fått möjligheten att spela en del roliga spel framförallt till Wii och 360 och de mest nötta titlarna har varit Mario kart och Ninja gaiden 2, samt Dead or alive 4. Ninja Gaiden 2 måste jag säga är ett riktigt härligt spel. Trots att det enligt förutsago ska vara svårare än ettan och att det skulle vara en omöjlighet att klara om man inte var en bra spelare(vilket jag inte för en sekund skulle vilja kalla mig själv) så tycker jag att det nog var mest blaj. Jag har testat ettan och jag vet hur svårt det är och Ninja Gaiden 2 känns faktiskt lättare, faktum att vi nu bara har kommit till 4:e kapitlet så känns det överkomligt på något sätt. Så alla som aktar sig för Ninja Gaiden av oro för att inte klara av det tycker jag ska testa tvåan, det är dessutom riktigt härlig grafik i det spelet.

På tal om Ninja Gaiden så har Daniel som känt inhandlat Dragon Sword, DS varianten av spelet som snart kommer till Sverige och jag har aldeles snart klarat det(jodå jag är på sista bossen). Jag måste säga att upplevelsen av det spelet från början var att det såg riktigt bra ut, kontrollerna var sköna och det passade riktigt bra att slåss med stylusen som man gjorde i Zelda ungefär men nu känns det coolare då man gör fler rörelser än att bara svinga svärdet fram och tillbaka.
Som Daniel sa så tycker även jag att de har lyckats hålla sig tillräckligt “true” till konceptet Ninja Gaiden för att man inte ska känna att det är ett helt annat spel med samma namn, men däremot är utmaningen något som saknas i spelet tyvärr, hittils har jag klarat mig på”ca 6 speltimmar vilket känns lite tråkigt men sant. Dock tycker jag att Dragon Sword verkligen är ett spel att spela då det fortfarande har en så skön stil.

I dagarna har MGS 4 kommit ut till PS3:an och jag vet inte hur sugen jag är på det då jag inte har erfarat någon av de tidigare titlarna så jag låter den kanske stå där, limiterad med gubbe och allt, orörd på Mickes hylla.
Istället hängde jag hemma hos en annan kollega från Drottninggatan härom dagen och spelade Rockband minsann, ingen vet fortfarande när spelet kommer till Sverige och de håller redan på att utveckla en uppföljare till spelet samtidigt som Guitar Hero 4 kommer att komma i slutet av året.  MEN; Rockband var och är så bra som jag trott och det är omänskligt kul att sitta och spela trummor och sjunga, gitarr och bas har man ju redan varit med om liksom.  Igår svängde jag och Daniel faktiskt förbi GameShop i stan där även de hade ett set stående på bänken som vi fick prova. Det hade fått lite stryk dock så Gitarr och Bas var inte det roligaste men trummorna var som de skulle och Daniel tyckte också att det var urgrymt.

Idag styr vi kosan mot Uppsala igen, tittar på kattungar, träffar familjen och förhoppningsvis inhandlar vi någon typ av tält också eftersom jag ska till Gotska sandön nästa månad.

Jag sitter vid datorn och helt plötsligt känner jag ett sådant ovanligt sug efter att få dela med mig av lite meningslöst babbel, så minns jag att jag ju faktiskt har en blogg att göra sånt i.
Jusst nu sitter jag och väntar på att Daniel ska komma hem och att Micke ska ringa och komma förbi och käka thai med mig för att sedan styra kosan hemåt sig igen så att vi kan testa Ninja Gaiden 2.
Imorse var jag morgonpigg trodde jag och mötte upp Chris utan för Game på Drottninggatan klockan nio för att gå igenom öppningsrutinerna så att jag inte fuckar upp allt imorgon. Problemet var vara att jag på senare tid inte alls har lagt mig i den tiden som krävs för att hålla min morgonpigga existens vid liv så när jag kom hem efter den helvetiska resan som kraschade jag i sängen och vaknade inte förrän två. Mycket olikt mig och det måste rådas bot på! Hälsosamt liv sa daniel skulle vara the shit att göra. Vi får se hur det går med det.
Förutom det så verkar det vara dags för Hultsfred nu i dagarna, Rage Against the Machine vore jävligt grymma att se, men jag har inte lust att betala en hel festival för bara ett bad så det blir inte av, jag passar på att tjäna ihop pengar istället.

Igår var lite av en slödag, jag låg i sängen och spelade zelda aaaslänge tills jag gick och handlade mat vid halv tre, sen på kvällen mötte jag däremot upp Jens och Philip på Stampen eftersom de kände snubbarna i The Fast forwards som spelade där. Det blev en lyckad kväll. De var asbra och det var jättesvårt att låta bli att dansa. Minnen från grand @ Uppsala smög sig på och det kändes lite som tiderna då man såg douglas fir och sisu där man inte heller kunde stå still.
Ett Uppsalaband var faktiskt otroligt nog där samma kväll, Film Noir så de såg vi också lite roligt att se lite fler kända ansikten i Stockholm bara sådär. Efter det gick vi till debaser och drack några öl till och jag fick ner en blaskig jordgubbsdrink innan jag kilade hem och idag är jag grymt bakis och vet inte riktigt hur jag ska palla mig till Farsta och städa deras lager i tre timmar haha!

Pam är tillbaka på jobbet och allt känns riktigt bra, förutom att det blev guitar hero till klockan sex imorse vilket inte riktigt gav mig den sömn och vila jag kände att jag behövde inför en måndag. men jag är faktiskt ledig en vecka nu så jag har massor av tid på mig att sova om jag vill det, och spela mario kart, guitar hero och dead or alive 4.
För övrigt så sker en både udda och rolig sak på jobbet: en några år yngre tjej än jag har börjat komma till Game hyffsat regelbundet på sistone, det började med en önskan från hennes sida om ett ps3bundle med little big planet, som sedan utvecklades till ett återbesök för att dela med sig om en anekdot som hänt henne den dagen samt en lite lagom iförbifarten förfrågan om att luncha någon gång. Idag var hon förbi igen och berättade att hon skulle spela någon gång i veckan eftersom hon tydligen är en singer/songwriter och så gav hon mig sitt nummer och uppmuntrade mig att ringa henne.
Jag måste erkänna att jag tyckte att det hela gick lite fort för min smak, men nåväl. Jag gick in på hennes myspacesida och upptäckte att nej, det låter inte alls dåligt det hon pysslar med. Jag vet bara inte om jag är redo för vad det här nu kan vara. Ännu. Jag måste dock medge att jag är lite förvirrad och inte vet om jag ska bli smickrad eller bara misstänksam. men så är jag en väldigt trångsynt och hemsk människa också.

Till råga på allt så upptäckte jag när jag kom hem att The world ends with you har ordnat sig en rescension hos självaste Zero Punctuation denna vecka och det faktum att han faktiskt uttryckte att han inte kunde avgöra huruvida det var ett bra eller dåligt rpgspel gör att mina smilgropar drog sig upp mot öronen och jag känner mig vldigt nöjd med att ha hittat och spelat ett spel som inte ens han helhjärtat kan såga från alla håll och kanter. Det är en bedrift.
Nu ska jag gå och handla sköna batterier till min wiimote så att jag kan fortsätta spela zelda!