Posted by: gabbster | februari 28, 2008

Musik och identitet?

Jag har alltid sett mig själv som den mer eller mindre typiska eller otypiska rock/hårdrocks-tjejen. En tjej som gillar att lyssna på musik med karaktär och det får gärna innehålla snyggt lagda gitarrer. Min musiksmak har utvecklats under någon form av omedvetenhet, hårdrock var coolt och hårt, dödsmetall var ännu bättre, det sa att man minsann inte var någon vanlig liten fjolla som alla andra och att man hade lite andra perspektiv på livet tamefaaan!! Mig kan du dö innan du placerar i något fack, vare sig det ena eller det andra, jag erkänner: alla är vi väl lite allergiska mot jusst det konceptet.
Men att hitta ny musik och att lära sig att gilla det har visat sig ganska svårt i hårdrocksgenren jusst, kanske för att majoriteten av banden bara ger mig det förskräckliga manifestation/konsumtions dreglande känslan som kommer krypande längs ryggraden, inte lika mycket som i andra genrer men det fanns fortfarande, det var anledningen till att jag väldigt fort övergav band som Iron maiden, Soilwork, Metallica, System of a Down etc..

Istället märker jag att jag trivs mer när jag lyssnar på musik som är mer åt andra hållet, lite mer svårlyssnad musik som The Mars Volta, Tool och Dillinger Escape plan till exempel. men att hitta ny musik man gillar är ju faktiskt fruktansvärt svårt, förmodligen för att jag inte själv har skaffat en klar uppfattning om vad det faktiskt är jag gillar hos banden jag lyssnar på, det jag ju vara så olika, allt från jazz till dödsmetall, so you tell me. Idag presenterade Daniel iallafall ett nytt band för mig och jag smälte direkt efter första låten vilket näst intill sällan eller aldrig händer när man lyssnar på mer kommersiellt lagda band. Det gick upp ett ljus för mig och det har väl egentligen varit ganska självklart: proggressivt!

Jag menar.. det är ju inte direkt en slump med tanke på att det är musiken jag har vuxit upp med som liten i egenskap av att vara dotter till gitarristen i Zamla mammaz manna (okej, there I said it!) Det har utan tvekan format mig väldigt mycket som person. Jag är inte vanlig och normal, inte hur mycket du än försöker, och jag kommer alltid att ha svårt för kommersiellt skit och manifestation. Dessa är mina direkta hatord bland en hel del annat. Jag kommer alltid att präglas av min pappas svarta humor och hans totala galenskap,och idioti, det är inget jag kan göra så mycket åt, sorry.


Lämna ett svar

Ditt svar:

Kategorier