Igår åkte Daniel till Norge, förmodligen har han hoppat av nattåget nu och sitter på sin fem timmar långa bussresa mellan Oslo och Kristiansand. Jag känner mig inte särskilt avundsjuk om jag ska vara helt ärlig. Den gången jag åkte buss ner till Mora från Vilhelmina var en god anledning till att inte direkt kasta sig över långa och obekväma resor igen. Istället sitter jag vid datorn med god frukost och planerar vilka enorma förändringar den här lägenheten ska gå igenom under de två veckorna innan Daniel kommer in genom ytterdörren igen, sortering i skafferiet, ett besök till tvättstugan, upprensning i diskhon är väl kanske de mest fundamentala förändringar som bör ske innan jag kan inviga mitt tillfälliga liv som gräsänka, när allt är rent och städat kan man sedan fortsätta inreda med sina egna små ovanor, som att inte orka komprimera soporna, lämna smör och ost framme någon timme av ren lathet, använda ett och samma vattenglas ett par gånger på rad för att slippa så mycket disk, låta lakanen vara omöjligt stökiga utan att bädda efter sig, låta garderobdörren stå öppen, lämna saker framme helt skoningslöst med ett eller två undantag utifall man skulle få besök; ja jag tänkte leva rövare helt enkelt, men jag skulle absolut inte göra något jag aldrig gör i vanliga fall. Jag tror att det kan vara betryggande för dig, älskling att veta att det inte är någon fara på taket.

Det är dessutom Lördag idag och jag är ledig. Jag har en hel dag på mig att läsa ut en bok, kolla på animéserier, rita eller gå på promenader om så önskas. Jag börjar med att lyssna på Kaki King.